Vad kan man lägga pengar på, och vad inte? Det är väl fritt upp till var och en kan man tycka. Men nej, så är det nu inte. Inte i omvärldens ögon i alla fall.

Jag har ett par roliga intressen. Vissa av dessa kostar pengar, ibland mycket pengar. Men då handlar det ju bara om att prioritera, var man vill lägga sina pengar, och var man sparar. Men det där verkar svårt att förstå för vissa, och jag begriper faktiskt inte varför?

Det räknas som den naturligaste sak i värden att köpa en ny dator för femtontusen var tredje år, det är det alla hem-PC avtal går ut på. Och då har jag inte tagit med att avdraget på lönen sänker pensionsinbetalningarna. Det är också okej att köpa en splitter ny bil, som tappar tjugo procent av sitt värde så fort du bara vrider om startnyckeln! En ny bil kan ju aldrig vara slöseri. Självklart skall man också åka till Thailand på semestern. En vecka till hutlösa priser, som gör timkostnaden i solen helt grotesk om man skulle räkna på det.

Min dator är väl tio år gammal vid det här laget. Den var dessutom gratis i inköp, då den enligt någon klassats som allt för gammal och trött, och därför bytts ut och blivit över. En splitter ny bil har jag aldrig varit i närheten av att äga, och utlandssemester har jag glömt bort när jag senast hade. På detta sätt har jag fått några tusenlappar över, som jag spenderar på mina hobbys.

Men har folk någon förståelse för detta? Nej! Jag får hela tiden frågan hur jag kan lägga flera tusen på mina olika saker. ”Dom där pengarna får du aldrig tillbaka” är en vanlig kommentar. Nej, det får jag inte. Hur mycket av pengarna får dom själva tillbaka när dom skall säja sin hem-PC om tre år? Hur mycket får dom tillbaka när dom skall sälja sin nya bil om tre år? Hur mycket får dom tillbaka för semesterbilderna från Thailand?

Man kan ju inte bara göra snusförnuftiga affärer hela tiden. Ibland måste man tillåta sig att leva lite också, att bejaka sina intressen!