Jag tillbringade för inte så länge sedan en längre period i ett land långt, långt bort. Och folket där var riktigt dåliga bilförare. Trafikregler verkade inte vara riktigt så viktiga som man skulle vilja. Enkelriktat innebar bara att det inte kom så väldigt mycket mötande trafik som annars. Trottoarer och cykelbanor var utmärkta genvägar och parkeringsplatser. Att stanna mitt i vägen var inget problem, folk kan ju köra om på cykelbanan istället. Helljus i stan? Jodå, då ser ju folk att man kommer! Det väger i sin tur upp för alla dom som kör utan lyse på natten, så i genomsnitt är det rätt lagom belysning. Och så inte att förglömma tutan, den är verkligen ett universalinstrument för att ta sig fram!

Och lika mycket som vi västerlänningar ömsom förfärades, ömsom skrattade åt lokalbefolkningens framfart, lika ofta konstaterade vi att det finns inte en chans för oss att klara trafiken här! Vi ansåg väl oss alla vara rätt duktiga bilförare, men ingen av oss hade någon seriös önskan om att själva ratta bilen vi åkte i. Baksätet var rätt plats för oss! Allt annat skulle ofelbart leda till en olycka inom tio minuter!

Så man kan ju faktiskt börja fundera. Hur kan vi "duktiga" bilförare från väst ha så stora problem, och hur kan dessa "dåliga" bilförare klara varje dag utan olyckor? Vem av oss är egentligen en dålig förare, och vem är en bra?