Bilnavet































Snabbsök

Mer... Mer... Sök Sök

Logga in
Namn

Lösenord

Mer... Mer... Logga in Login

 


Din krönika på Bilnavet?
Din krönika på Bilnavet?
Har du något att säga? Säg det på Bilnavet!
Skriv en krönika eller kort text om något som berör dig, och skicka texten till Bilnavet. Om vi bedömmer att texten är passande så kan den komma att publiceras på Bilnavets förstasida!

Arkiverade krönikor
Arkiverade krönikor
En säker investering
2013-03-10

Stöd Rosa Bandet
2012-10-01

Till varje tänkbart pris?
2012-07-15

Dålig förare?
2012-03-22

Garageprojektens tid
2011-09-16

Poetiskt
2011-07-12

För trött för att sova
2011-04-25

Bättre väder
2011-03-09

Vad är likhet?
2010-03-16

Startkablar
2010-01-23

Drömbil
2009-09-30

Game on!
2009-08-18

Ett fönster mot himlen
2009-07-14

Omformatering
2009-06-06

Hybridbilar
2009-05-01

Finnanskris och politiska visioner
2009-03-13

Knasigt blir kreativt
2009-02-10

Det känns bra nu
2009-01-01

Tryggare kan ingen vara
2008-11-15

En gul bulldozer
2008-09-03

Konst är konst, är konstigt?
2008-08-01

Det är över nu!
2008-06-27

Övning ger färdighet
2008-05-25

Det e´ nått ekonomiskt...
2008-04-19

Dåliga affärer?
2008-03-20

Arbete för trafiksäkerhet
2008-02-17

Den första kärleken
2008-01-10

Julefrid
2007-12-13

Miljöbilar
2007-11-13

Vägtullar
2007-10-04


Hybridbilar
Hybridbilar

JON HALLING
Jag kör ganska ofta olika bilar. Dom kan vara små eller stora, snygga eller fula. Men resan ser oftast ut på samma sätt.

Det börjar, under vinterhalvåret, med att man finner bilen under ett lager av snö och is. Jag hoppar in och startar, och plockar fram isskrapan. Ungefär samtidigt som jag drar dom första dragen över den isiga rutan så inser jag att jag inte slagit igång elslingorna i rutorna. Jag böjer mig in i bilen och letar efter rätt knapp. Eftersom ryggen strax börjar värka när jag står hukad in i bilen och jag inte hittar rätt knapp, så måste jag hoppa in och sätta mig ned i förarsätet för att fortsätta jakten.

Väl iväg på min färd så är volymen på radion alltid för hög eller för låg. Så med ögonen på vägen letar handen efter en rund knapp på radion och vrider. Då byts stationen. Sen börjar ett arbete med att först få tillbaka rätt station, och sedan inse hur man reglerar volymen. Utan att släppa vägen med ögonen.

Efter några kilometers färd börjar temperaturen i kupén stabilisera sig. Gärna på en helt annan nivå än vad som är bekvämt för mig. Blicken far upp och ned mellan mittkonsolen och vägen när jag försöker att ställa in temperaturen, och samtidigt låta bli att köra ihjäl mig mot någon mötande långtradare.

Och att bro på lastbilar så kommer jag strax ifatt en sådan, stånkandes i en uppförsbacke. Alternativt att en lång tunnel ligger framför mig. Blixtsnabbt skall klimatanläggningen sättas på recirkulation. Med en stirrig blick far ögonen fram och tillbaka efter den lilla symbolen av en bil med en rund pil. Fast snart är kupén redan så fylld med avgaser att jag ger upp sökandet, det är ändå för sent även om jag skulle hitta knappen.

Så nyligen körde jag en hybridbil för första gången. Nu är väl hybridbilar inget nytt, men det var nytt för mig i alla fall. Det var en väldigt trevlig upplevelse! Den här bilen fungerade på ett sätt olikt traditionella bilar. Vad var det nu som var så fantastiskt då? Alternativa drivkällor, en miljövänlig framfart med minskade utsläpp?

Nej, det fantastiska var att den här bilen hade alla grundläggande reglage i ratten! Där satt knappar för volym och station, för temperatur, för elruta och inte minst för en knapp för recirkulation! Alltså alla dom funktioner man vanligtvis sitter och letar efter i en ny bil. Varför måste det till en hybridbil för att ge mig dom knappar och funktioner jag behöver, som alla biltillverkare borde klara att ge mig?

Framtiden tillhör hybridbilarna! Men dom får gärna gå på bensin, det är ratten jag är ute efter.
JON.HALLING@BILNAVET.COM